visioner.

av alla de saker som gör mig trött så är det när samma kudde från samma sida av sängen varendaste morgon hamnar av någon underlig anledning på golvet och hundfan ligger på den, som gör mig allra tröttast!
nu vet ni det!

vaknade upp med en stark vision denna morgon, och har gått och tänkt på den enda sen dess.
på om det skulle kunna vara möjligt, eller om det bara är orealistiskt?!
på om det är en dröm, eller ett tecken på att jag verkligen börjar få fnatt i bollen.
visionen om kollektivet.
ett stort hus, kanske rent av en gammal skola någonstanns ute på landet, mot tenala kanske.
i ena endan skulle våran familj ta plats, i andra, kusinbarnen, danne och nickes brorsa.
på den stora gården skulle hundarna och hönsen ha det bra.
männen skulle åka till jobbet, vi fruar skulle stanna hemma och ta hand om barnen, elda och fixa på gården. vi skulle odla morötter, lite örter och annat smått och  gott. ungarna skulle ha fullt upp att springa omkring och leka i skogen, plaska i plastpoolen och fånga smågrodor.
på söndagar skulle vi ha stormiddag då vi alla äter tillsammans, gott och länge. och under sommarkvällarna skulle vi grilla ute på gården och förse och med öl och vin och se på solen som aldrig går ner och ungarna skulle somna i tältet brevid elden.
inne i mitt kök skulle jag ha torkad rosmarin ovanför den stora eldspisen, och om vintrarna skulle jag torka äppelskivor så det doftar jul i hela stugan.
skulle köpa en sjuhelvetes stor kastrull och laga stora satser med soppor, grytor på en gång och vi skulle värma huset med 80% eldvärme.
barnen skulle springa över till varandra när dom känner för det och alltid ha sällskap av varandra ner till vägen när dom ska hinna iväg med skolbussen, alla tio, hahha.
jag och danne skulle föda våra barn ute i ladan i höet, en unge i året ungefär, som vi gjort hittills oxo, utan problem dom senaste 4 åren!
vi skulle mjölka våra egna kor och män själva, och inte spilla den minsta mjölk eller säd ever!
och härmed tog den realistiska biten slut och den groteskt perversa knäppgöken djupt inne i självaste frusanna kom fram.
mohhahhaaaa.......


och just det, tänkte ju glömma svärfar!
svärfar ja, han skulle ha ett alldeles eget litet rum i stian ute på gården, varmt och skönt skulle han ha det tack vare all halm vi strött ut åt honom på det jordiga golvet!
vi skulle spara alla våra rester och samla det i ett stort ämbar som vi skulle kasta in åt honom varje kväll, det skulle han få dela med hundarna och hönsen, som oxo sover i stian under dom allra kallaste nätterna!
fan att han skulle må där hörni!
inte långt från hur han har det nu skulle det vara heller, rent av åt det bättre hållet till och med!

det var den drömmen det.